Första tiden hemma

Första tiden hemma har varit ganska svår. Det är mycket för både mig och Sylvester att komma in i. Jag trodde att det svåraste skulle vara att ge insulinet men det var betydligt lättare än jag förväntat mig. Det jag fick störst problem med var urinproven. Jag köpte ett speciellt kattsand som var gjort av plastkulor som inte binder vätskan men då vägrade han att gå på lådan. Dessutom hade det ju behövts bytas hela tiden så det kändes inte som ett bra alternativ. Andra tips jag fått var att sätta en skål eller slev under när han kissade men hittills har jag gjort som så att när han reser sig sticker jag ner stickan innan vätskan hunnit binda sig i sanden och läser av. Hur som helst så får man nog bara hitta ett sätt som passar en själv. När jag kom hem hade han spår av ketoner i urinen som ganska snabbt gick över till att vara negativt. Det fortsatte så i lite mer än två veckor. På julafton tog jag som vanligt ett prov och det visade negativt men på juldagen visade det plötsligt höga halter av ketoner i urinen. Först trodde jag att det måste vara någonting fel men när jag tog ett prov till blev resultatet detsamma. Följden blev att vi fick åka in till djursjukhuset. Det var ganska lång väntetid och när det efter några timmar var vår tur tog man ett urinprov där och då hade det sjunkigt till att enbart visa spår av ketoner. Veterinären kunde inte riktigt förklara hur det kunde svänga så men de trodde att han har urinvägsinfektion så att han fick antibiotika för det. Tydligen är urinvägsinfektion väldigt vanligt på diabeteskatter och det gör att diabetesen är svårkontrollerad. Dagen efter veterinärbesöket visade urinprovet negativt på ketoner. Nu har det ökat igen, först till ringa halter och nu till höga halter igen. Så nu väntar jag på samtal från veterinären...