Diagnos och sjukhusvistelse

Min goa Sylvester har endast 5,5 år gammal fått diabetes. Allt började med att han började kräkas mer eller mindre varje dag. Till en början trodde jag att det var hårbollar men när kräkningarna inte upphörde bokade jag en tid hos veterinären. Dagen efter läkarbesöket ringde veterinären och sa att han hade för högt blodsocker. Vi bokade in en tid för att ta om blodprovet för veterinären sa att katters blodprov kunde visa förhöjt blodsocker när katten var stressad i samband med provtagningen. Jag hoppades såklart att det bara var som han varit stressad men undermedvetet visste jag nog redan hur det låg till. Några dagar innan vi skulle åka för att ta om blodprovet var han så trött och hängig och ville bara ligga i sin korg och sova. Jag förstod då att något var rejält fel och ringde djursjukhuset som sa att jag skulle komma in direkt. Veterinären konstaterade ganska snart att han var uttorkad och behövde stanna på sjukhuset för att få dropp. Det var förfärligt att lämna honom där ensam!  Dagen efter fick jag veta att det var diabetes.  Till en början fokuserade jag bara på att få hem min lille sötnos men insåg snart att jag inte vet någonting om sjukdomen och snart skulle jag ta hand om honom själv. Jag tänkte att det ordnar sig och att veterinären skulle svara på alla mina frågor.  När jag hämtade honom visade veterinären mig hur man ger insulinet och jag fick lite övergripande information men jag hade fortfarande massa frågor när jag gick därifrån. Dagen efter vi kommit hem började han att kräkas igen så jag ringde till veterinären och frågade om det men hon tyckte bara att det var jobbigt. Jag var ju orolig för att han skulle bli uttorkad igen men kände att ingen tog mig på allvar.  Därför tänker jag använda den här bloggen för att skriva om mina erfarenheter och vad jag efterhand lär mig om att sköta katt med diabetes.  Förhoppningsvis kan andra ha någon nytta av informationen i bloggen. Kommentarer, tips eller frågor tas tacksamt emot!