Första tiden hemma

Första tiden hemma har varit ganska svår. Det är mycket för både mig och Sylvester att komma in i. Jag trodde att det svåraste skulle vara att ge insulinet men det var betydligt lättare än jag förväntat mig. Det jag fick störst problem med var urinproven. Jag köpte ett speciellt kattsand som var gjort av plastkulor som inte binder vätskan men då vägrade han att gå på lådan. Dessutom hade det ju behövts bytas hela tiden så det kändes inte som ett bra alternativ. Andra tips jag fått var att sätta en skål eller slev under när han kissade men hittills har jag gjort som så att när han reser sig sticker jag ner stickan innan vätskan hunnit binda sig i sanden och läser av. Hur som helst så får man nog bara hitta ett sätt som passar en själv. När jag kom hem hade han spår av ketoner i urinen som ganska snabbt gick över till att vara negativt. Det fortsatte så i lite mer än två veckor. På julafton tog jag som vanligt ett prov och det visade negativt men på juldagen visade det plötsligt höga halter av ketoner i urinen. Först trodde jag att det måste vara någonting fel men när jag tog ett prov till blev resultatet detsamma. Följden blev att vi fick åka in till djursjukhuset. Det var ganska lång väntetid och när det efter några timmar var vår tur tog man ett urinprov där och då hade det sjunkigt till att enbart visa spår av ketoner. Veterinären kunde inte riktigt förklara hur det kunde svänga så men de trodde att han har urinvägsinfektion så att han fick antibiotika för det. Tydligen är urinvägsinfektion väldigt vanligt på diabeteskatter och det gör att diabetesen är svårkontrollerad. Dagen efter veterinärbesöket visade urinprovet negativt på ketoner. Nu har det ökat igen, först till ringa halter och nu till höga halter igen. Så nu väntar jag på samtal från veterinären...

Diagnos och sjukhusvistelse

Min goa Sylvester har endast 5,5 år gammal fått diabetes. Allt började med att han började kräkas mer eller mindre varje dag. Till en början trodde jag att det var hårbollar men när kräkningarna inte upphörde bokade jag en tid hos veterinären. Dagen efter läkarbesöket ringde veterinären och sa att han hade för högt blodsocker. Vi bokade in en tid för att ta om blodprovet för veterinären sa att katters blodprov kunde visa förhöjt blodsocker när katten var stressad i samband med provtagningen. Jag hoppades såklart att det bara var som han varit stressad men undermedvetet visste jag nog redan hur det låg till. Några dagar innan vi skulle åka för att ta om blodprovet var han så trött och hängig och ville bara ligga i sin korg och sova. Jag förstod då att något var rejält fel och ringde djursjukhuset som sa att jag skulle komma in direkt. Veterinären konstaterade ganska snart att han var uttorkad och behövde stanna på sjukhuset för att få dropp. Det var förfärligt att lämna honom där ensam!  Dagen efter fick jag veta att det var diabetes.  Till en början fokuserade jag bara på att få hem min lille sötnos men insåg snart att jag inte vet någonting om sjukdomen och snart skulle jag ta hand om honom själv. Jag tänkte att det ordnar sig och att veterinären skulle svara på alla mina frågor.  När jag hämtade honom visade veterinären mig hur man ger insulinet och jag fick lite övergripande information men jag hade fortfarande massa frågor när jag gick därifrån. Dagen efter vi kommit hem började han att kräkas igen så jag ringde till veterinären och frågade om det men hon tyckte bara att det var jobbigt. Jag var ju orolig för att han skulle bli uttorkad igen men kände att ingen tog mig på allvar.  Därför tänker jag använda den här bloggen för att skriva om mina erfarenheter och vad jag efterhand lär mig om att sköta katt med diabetes.  Förhoppningsvis kan andra ha någon nytta av informationen i bloggen. Kommentarer, tips eller frågor tas tacksamt emot!